Fråga facket Fråga facket

Krönika: Trygghet för vanligt folk? Ja tack!

Anställningsvillkor Jag bor i en liten stad utanför Örebro där vi är ganska skyddade från stadslivet. Inga långa bilköer, inget köpcentrum och de flesta säger ”hej hej” när man ses på gatan. Men något vi inte har klarat oss ifrån är Covid-19.


Publicerad Uppdaterad
Kopiera länk för delning

Vi måste ha trygghet till vanligt folk. Även när det inte är en pandemi som härjar i världen.
Vi måste ha trygghet till vanligt folk. Även när det inte är en pandemi som härjar i världen. Foto: Justina Öster

Som många av oss var en av mina vänner skräckslagen inför tanken att drabbas av detta virus. Hen var rent av panikslagen och har hållit sig mestadels inomhus i sitt hem eller gått till jobbet. Själv har jag inte träffat hen sen i maj i fjol. Ungefär. Svårt att minnas exakt månader och när för dagar flyter ihop av tristess och saknad av vänner och familj, men jag är väldigt tacksam att jag fått vara frisk.

Min käre vän jobbar inom vården och har troget gjort det över 20 år. Det var ungefär 5 år sen hen fick fast tjänst. Det betyder alltså 15 år i en otrygg anställning.
En kväll när jag kommit hem från mitt eget jobb sneglar jag på telefonen och ser ett meddelande:

”Jag har testat positivt.”

Jag visste direkt att det var Covid -19 hen menade och jag kunde känna hens ångest ända hem till min trygga soffa. Ingen vet exakt vart hen har blivit smittad men det måste ha varit på jobbet eftersom hen bara är på jobbet eller i sitt eget hem.  Men ingen på jobbet har varit sjuk? Och helt plötsligt är alla sjuka? Varför? Vad är det som händer?

Och det är här jag blir så jäkla förbannad.

Det visar sig att det är någon stackars krake med en otrygg anställning som känt sig tvingad att jobba fast man är lite hängig. För hur ska man annars betala sitt räkningar eller sin hyra? Mat på bordet är inte överskattat och våra barn ska inte behöva gå hungriga.

För om du går på timme, extrapass, eller delade turer så har du inget val än att pallra dig iväg till jobbet. Om du nu vill ha flera extrapass eller flera timmar. För det står andra människor med mössan i handen och frågar efter jobb.

Det är också så fel att skylla på vanligt folk att det är deras fel. Klart man ska stanna hemma om man känner sig dålig. Man vad har du för alternativ än att gå iväg till jobbet eller stå utan pengar till mat och räkningar? För har du en otrygg anställning kan du glömma sjukpeng. Dom flyttar bara runt dina bokade pass så din sjukdag blir tom i deras kalender så vips så har dom sparat pengar. Smart va?

Men det gäller inte bara inom vården. Det gäller alla otrygga anställningar. Man har inte råd, vågar inte eller kan inte vara hemma när man inte har en trygg anställning. Det är inte så lätt att ”bara” vara hemma eller att hen borde förstå bättre.

Och här måste vi tillsammans påverka politiken tillsammans med fackförbunden och våra egna medlemmar. För det är vi som får lida av dessa sjukt dåliga villkor som finns, att arbetsgivaren och politiker kan leka med våra liv och vår tillvaro. För det påverkar oss allihop.

Oavsett om vi kan jobba hemifrån med våra tillfälliga skrivbord och bärbara datorer så är det långt ifrån alla LOs medlemmar som kan det. Chaufförer, terminalare, butiksanställda, vården, akutsjukvård.

Vi måste äta mat och få hem våra paket vi beställer online. För vi vill ju inte trängas med folk på en affär.

Om vi tittar på cykelbud som inte har någon trygghet överhuvudtaget så bli man mörkrädd. Tänk då att de levererar din mat hem till din dörr. Tror du att de kan var hemma när de är sjuka? Som inte ens har en försäkring eller inte ens en timanställning.

Ingen av dessa kan göra sitt jobb hemifrån. Vi måste se till att vanligt folk har en trygghet i sina jobb och kan stanna hemma om vi blir sjuka eller om våra barn blir sjuka.

Tillbaka till min skräckslagne vän.

Hen är frisk nu och har inte några direkt kvarliggande besvär och jag är sjukt tacksam att hen klarade sig lindrigt undan och vi kan ses när pandemin är över och få skratta ihop igen. Men den turen har inte alla nära och kära till de som blivit sjuka.

 Vi måste ha trygghet till vanligt folk. Även när det inte är en pandemi som härjar i världen.

För alla ska kunna vara hemma om vi blir sjuka eller måste vara borta från jobbet av andra anledningar. Det är inte den med en otrygg anställnings fel att man känner sig tvingad eller utsatt. Tvingad att jobba fast man inte borde. Det här funkar inte längre och har aldrig funkat med otrygga jobb.

Eller jo, för arbetsgivarna som kan stoppa pengarna i egen ficka eller sparar på bekostnad av andra.

Emma Brodin
Lastbilschaufför, ordförande Transport avd. 9 Örebro, vice ordförande LO-distriktet i Örebro och Värmland

Anna-Lena Andersson
- Din webbläsare verkar inte ha stöd för javascript. Skriv in fornamn.efternamn@lo.se i ditt mailprogram.